intedirektblyg.blogg.se

 

I somras kom det till mig igen, det där med kärleken. Det där fina som när man umgås med kärleken inte vill vara med någon annan än just den. Då man inte kan tänka på annat än kärleken. Sedan var de ju de där felstegen som bevisade för mig att jag inte var redo och att jag tydligen inte kunde hålla mig till en och samma kärlek. Så där i röran, där jag hade en som kändes som den stora kärleken men som jag inte kunde hålla mig till, tog det slut. Det tog slut men inte på rätt sätt, ibland behöver man ett avslut, behöva förklara varför det blev som det blev och behöva ge den stora kärleken en sista kram. Jag fick inte tillfälle för det, eftersom det tog slut över telefon, och det känns fortfarande. Fortfarande så känns det tomt och det känns som om mitt hjärta inte är helt. Jag vet att det låter klyschigt men det är så det är, som att något fattas och som om något inte är avslutat. 

Så nu antar jag att det finns två vägar att gå, antingen höra av sig till kärleken och be om ett avslut, få skälla lite och klaga över hur ont det gjorde eller så är det bara att fortsätta glömma och hoppas på att en ny kärlek snart kommer upp som kan läka såret. För enligt mig finns det inte bara en utan flera stora kärlekar där ute och någon borde väl snart fastna vid mig, i alla fall lite. 

 

Tack på förhand.

 

 

Känner att jag ibland bara vill skita i allt och bara äta glass! Just nu är ett sådant tillfälle, tur då att jag har glass i frysen!

 

 

 

Det var två päron som satt på en gren...

 

Jag är en av de där personerna som absolut inte gillar att gå ut utan smink. Jag kan inte ens gå till gymet utan att fixa mig innan. Sen tycker jag inte att det är jobbigt att sminka mig, det tar ju oftast bara en kvart, men det hade varit skönt att inte känna sig tvingad att sminka sig. Eftersom jag har använt smink i så många år så är det ju inte konstigt att jag vant mig vid det och tycker att jag ser konstig ut när jag inte har det. Här kommer i alla fall en bild där jag är helt utan smink, är det här något nytt att vänja sig vid?

 

 

 

 

 

Jag var med Alice hos tatueraren i går, tror aldrig att tre timmar har gått så fort och att jag suttit på hel spänd så länge. Jag var sjukt nervös!

 

...men kanske att det blir en liten Amerikaresa och ett litet bröllop i Chicago över nyår, vilket inte känns helt fel!

Det där fantastiska med julen. Ibland behöver man inte veta varför och man behöver inte ha en anledning för att gilla något. Så är det för mig med julen. Jag bara älskar det.

Sedan längtar jag ju så galet mycket tills jag får ta fram den här skönheten.

 

 

 

 

.....och det vet vi alla vad det betyder, Lion Bar!!

Så av ren välvilja till alla andra ensamma själar har jag bestämt att om jag någonsin hittar "the one" så gör jag faktiskt andra människor gladare genom att le mot dem och ta in omvärlden istället för att stå som i en liten bubbla med den jag tycker om som allra mest. Den bubblan kan jag, om jag någonsin skulle få en, faktiskt vara i hemma. 

 

Såhär har min dag sett ut: skräpprogram på Tv, te med massa honung ur finaste julmuggen och världens snyggaste blommiga byxor.

 

Har nu insett att det inte bara är blåa hattar som gömmer lycka utan även glittriga shorts i guld. Gårdagen var fantastisk även om jag inte kunde prata. Vi drack drinkar, hällde saltvatten i mitt öra, dansade till Vit päls (underbart band), startade dansgolv och sedan dansade jag hem själv genom Gamla stan lyssnandes på Kent i lurarna. Det var lycka.

För det är ofta det spontana som blir roligast. I går skulle jag och Alice kolla på en av hennes kompisars band. Det skulle vara rock och Alice sa att jag skulle klä mig i något rockigt.