intedirektblyg.blogg.se

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, mina vänner är så himla fantastiska, fina och gör att jag i stort sett aldrig känner mig ensam. Så kommer det där ordet men, det är när jag ska sova som jag känner mig ensam, det hade nämligen varit underbart om någon bara kunde hålla om mig lite grann just då. Bara lite så där så att man vet att man har en egen som ligger där bredvid och gör att mörkret inte märks så mycket och att tystnaden inte är så tyst. Dock känns det som att jag på sistone har lyckats med att sumpa alla chanser som jag har haft med att få någon som håller om mig. Helt plötsligt slutar de bara höra av sig och jag börjar gå igenom saker jag gjort eller sagt för att än en gång inte veta vad det är jag gör för fel.