att vilja bli älskad
Vill börja skriva igen, börja berätta om mitt liv, men tankarna känns helt spridda och jag vill helst bara glömma hösten och göra allt ogjort. Visst har det funnits fina stunder men mår så dåligt över att jag har lurat mig själv om att allt är bra och att om jag bara kämpar lite till så kanske han vill ha mig, vill älska mig. Jag försöker glömma genom att träna, jobba och tänka på framtiden men så fort jag är ensam så kommer tankarna tillbaka, tankarna på att jag aldrig kommer att bli älskad, aldrig bli älskad så mycket som jag älskar.
Jag trodde på det, på kärleken och på att någon någonsin skulle älska mig men just nu blir min tro bara svagare, den blir svagare varje gång jag lurar mig själv och nu känner jag mig bara tom.
Jag har ingenting kvar att ge, inte till någon kille eller till mig själv och det känns som om att tiden gör att jag faller, faller längre och längre ner i något okänt. Det jag hoppas på att någon fångar mig fallet, någon speciell, annars kommer som sagt min tro på det goda och kärleken helt försvinna och livet bli onödigt att leva.
True love will find you in the end.
Kommentarer
Trackback
