intedirektblyg.blogg.se

Jag får höra att jag verkar gladare nu, att jag verkar må bättre. Kanske gör jag det eller så är det bara ännu ett sätt att lura mig själv att jag mår bra, lura mig själv och också andra. Jag vill visa dem den glada Sanna, hon som alltid skrattar och inte ångrar någonting. Sanningen är att jag inte ångrar, jag kan inte gå runt och ångra något som jag gjort utan bara göra bättre i framtiden. Att ens hjärta då vill gå åt fel håll, i framtiden, är ju en annan sak. Det vill gå åt det hållet ens vänner säger att man inte ska gå, det vill gå tillbaka till något som kroppen mår dåligt av men det önskar hela tiden att det där hållet, som alla säger är fel, ska bli rätt håll och att allt ska bli bra igen.
Jag vill inte visa det som hjärtat vill, jag vill inte visa den ensamheten som finns inom mig, jag vill inte visa att jag bara jobbar och tränar för att slippa tankarna och jag vill inte visa mig som svag, som den svaga person jag egentligen har blivit, en person som gör allt för att lura sig själv att hon är stark. Kanske blir jag starkare av det, av att tro att jag är stark och att lura mig själv. Kanske jag slipper det här onda då.