en bra dag
Jag vaknade upp och tänkte att det skulle bli en bra dag och det blev det! Jag tog itu med mina problem på bästa möjliga sätt med träning och sedan promenad i solen. Så lycklig över att äntligen få promenera igen eller rättare sagt kunna promenera igen. Att gå på stan kolla på människor, att inte ha något speciellt mål utan bara kunna vara lycklig i solen. Att inte behöva vara rädd för att halka på is eller att frysa för mycket. Det var nog allt jag behövde, att få promenera igen.
vissa dagar
Vissa dagar känns livet lite mer motigt än andra.
Just nu till exempel:
•Jag är trött på mitt jobb
•Jag är trött i största allmänhet
•Jag fryser
•Jag har inget att göra på dagarna, förutom jobb och träning
•Jag har ingen pojkvän
•Jag har inte ens någon som tycker om mig lite grann
•..och idag stod det ett par och hånglade framför mig i rulltrappan, igen!!
Ska ta itu med dessa problem i morgon! God natt
undrar
Ibland undrar jag hur länge jag kommer orka, orka att bli sårad, besviken och trampad på. Livet är så fint och mina vänner är så fina men alla dessa killar som bara behandlar mig utan respekt det gör att allt känns så mycket värre än det är och att jag ibland känner för att aldrig mer lämna sängen. Jag undrar varför jag inte kan hitta någon fin, är det fel på mig eller är det helt enkelt så att det inte finns några trevliga killar i det här landet? Om så är fallet så kan väl någon berätta det för mig så jag kan sluta leta nu, leta efter den perfekta.
vårskorna
Hade på mig vårskorna idag. Älskar snön ute så det är inte för att jag vill ha vår utan mest för att man blir så varm i hjärtat av dem. Glad, lycklig och vårsprallig.
Med vårskorna kom också viljan att vara lycklig, jag väljer från och med nu att vara lycklig och även att låta andra människor vara lyckliga. Varför klaga på allt som är dåligt när man kan se det som är underbart och fint i stället?
Så skål på det och välkommen tillbaka du underbara liv <3
händelsefattigt
Om det inte händer något i ens liv, vad ska man då skriva om?
för att påminna
Går runt och lyssnar på finaste låten för att påminna mig om att livet faktiskt är underbart.
Jag knäcker din Ipad, hipsterfuck.
tänker för mycket
Jag tänker för mycket och känner för mycket också tydligen. Typiskt att det alltid ska bli så, kan jag inte bara vänta lite med känslorna tills det att andra är redo för dem? Blir lite trött på mig själv!
isaberg som i iskallt
Jag och min vän Johan var i Isaberg och åkte lite snowboard, tror inte jag åkt på sisådär tre år men det satt i fortfarande och jag kände mig riktigt grym;)
Kul var det efter alla dessa år men kallt, iskallt.
ärligt talat
Alltså ärligt talat, det är ju så sjukt kallt nu för tiden! Jag fryser när jag vaknar, när jag sover, när jag är ute, när jag är inne och jag måste bära ungefär trehundrade tröjor på mig för att känna någon slags värme. Kanske beror det på minusgraderna på termometern eller så är det för att jag känner mig lite ensam, lite ensam och frysen i en väldigt kall värld.
fina Sara-Louise
Idag säger vi grattis till min fina syster som bor alldeles för långt bort! Saknar dig massor och hoppas du får en underbar dag där borta i Amerika!
det där med kärleken
I somras kom det till mig igen, det där med kärleken. Det där fina som när man umgås med kärleken inte vill vara med någon annan än just den. Då man inte kan tänka på annat än kärleken. Sedan var de ju de där felstegen som bevisade för mig att jag inte var redo och att jag tydligen inte kunde hålla mig till en och samma kärlek. Så där i röran, där jag hade en som kändes som den stora kärleken men som jag inte kunde hålla mig till, tog det slut. Det tog slut men inte på rätt sätt, ibland behöver man ett avslut, behöva förklara varför det blev som det blev och behöva ge den stora kärleken en sista kram. Jag fick inte tillfälle för det, eftersom det tog slut över telefon, och det känns fortfarande. Fortfarande så känns det tomt och det känns som om mitt hjärta inte är helt. Jag vet att det låter klyschigt men det är så det är, som att något fattas och som om något inte är avslutat.
Så nu antar jag att det finns två vägar att gå, antingen höra av sig till kärleken och be om ett avslut, få skälla lite och klaga över hur ont det gjorde eller så är det bara att fortsätta glömma och hoppas på att en ny kärlek snart kommer upp som kan läka såret. För enligt mig finns det inte bara en utan flera stora kärlekar där ute och någon borde väl snart fastna vid mig, i alla fall lite.
bara för den är söt
utan smink
Jag är en av de där personerna som absolut inte gillar att gå ut utan smink. Jag kan inte ens gå till gymet utan att fixa mig innan. Sen tycker jag inte att det är jobbigt att sminka mig, det tar ju oftast bara en kvart, men det hade varit skönt att inte känna sig tvingad att sminka sig. Eftersom jag har använt smink i så många år så är det ju inte konstigt att jag vant mig vid det och tycker att jag ser konstig ut när jag inte har det. Här kommer i alla fall en bild där jag är helt utan smink, är det här något nytt att vänja sig vid?
hos tatueraren
Jag var med Alice hos tatueraren i går, tror aldrig att tre timmar har gått så fort och att jag suttit på hel spänd så länge. Jag var sjukt nervös!
Det här med att jag vill göra en tatuering kanske, till min mammas förtjusning, nu avtagit lite. Jag är rädd för att det ska göra för ont och att det inte ska bli bra. Får nog fundera lite till....
I alla fall blev Alice tatuering helt magisk, super snygg och kommer passa henne perfekt.
att älska julen
Det där fantastiska med julen. Ibland behöver man inte veta varför och man behöver inte ha en anledning för att gilla något. Så är det för mig med julen. Jag bara älskar det.
Sedan längtar jag ju så galet mycket tills jag får ta fram den här skönheten.
...idag har jag börjat lyssna på julmusik och druckit julmust. Nu är det inte långt kvar.
för att jag kysser inte någon i rulltrappor
Det finns flera anledningar till varför jag inte kysser någon i rulltrappor. Den första och viktigaste är ju så klart att jag inte har någon att kyssas med men jag tycker också att när jag ser ett lyckligt par offentligt stå och kyssas så kommer min svartsjuka fram. Jag vill också ha någon att mysa med, men faktiskt inte offentligt och framfört allt inte i rulltrappor, för där syns man ju som mest! Så när jag ser dem, dessa lyckliga, så kan mitt humör gå från toppen till botten på bara några sekunder. Jag vet att jag borde vara glad för deras skull men tänker lite mer på mig själv i det läget än på dem.
Så av ren välvilja till alla andra ensamma själar har jag bestämt att om jag någonsin hittar "the one" så gör jag faktiskt andra människor gladare genom att le mot dem och ta in omvärlden istället för att stå som i en liten bubbla med den jag tycker om som allra mest. Den bubblan kan jag, om jag någonsin skulle få en, faktiskt vara i hemma.
// En ensam lite själ i en stad med alldeles för många rulltrappor. <3
det där med luggen
Nu kommer ett ganska ytligt inlägg, det handlar om luggen. Den luggen som jag under större delen av mitt liv vägrat ta bort. Mina argument då var att utan luggen var jag ingenting och att jag inte såg klok ut om den inte fanns där, men den var ju också en hemsk börda som varje dag tog timmar att fixa i ordning och till vilken nytta?
I dag tror jag att luggen var ett sätt att gömma mig, gömma det ansiktet som jag inte trivdes med. Det ansiktet som jag i dag är stolt över och tycker är vackert.
Tror att den här sommaren har repat och stärkt mig, numera är jag nöjd över det jag har och tänker kanske gå tillbaka till att ha lugg men inte till att gömma mig, aldrig mera gömma mig!
den blå hatten.
Tänkte på det i natt när jag inte kunde sova att den kvällen när jag hade den blå hatten var jag så fantastiskt lycklig. Önskade också då att alla kvällar skulle vara som den men antar att ibland så gömmer sig lyckan i blåa hattar ;)
Inte direkt blyg, men mycket rädd att inte duga.
